Tuppfäktning

En av kycklingarna som föddes i början av förra sommaren är en tupp och länge har jag undrat om han ska börja fäktas med sin far. Den gamle tuppen, pappan, har hållit undan och visat att han är högste tupp, men plötsligt slår det till. Jag är inomhus och hör ett förfärligt galande som aldrig verkar ta slut. Går ut för att se vad som står på. Den gamle tuppen är alldeles blodig, saknar sin kam och gömmer sig bakom en buske. Så fort han visar sig kommer ungtuppen i full fart. Båda tupparna galer i högan sky.

Den gamle tuppen är grann, men ganska liten. Hans son har nästan samma färgskala och är något större.

Så här kan vi inte ha det. Under natten sitter dock alla hönsen tillsammans i hönshuset, men så snart det ljusnar släpper jag ut dem. Först ut är gammeltuppen. Det måste nog bli stupstocken!

Men, vilken tur gammeltuppen har! Jag berättar om tupparna för hovslagare Anders, som är på plats idag, och som på beställning säger Anders: "Vår tupp dog här om dagen och vi behöver en ny."

Gammeltuppen får åka i kattburen till Tvärskog där han får fem egna hönor, utan konkurrens. Anders och jag tror att kammen kan växa ut och jag lär få rapport om detta vid nästa skoning. Håller tummarna.

Det har varit tuppfäktning förr i Lenstad, men med annan utgång.

2019 03 15