Det är slut på galandet

Tre tuppar är två för många. Så länge ingen av de två överflödiga gör något för att hota ledartuppen går det bra inom hönsflocken, men inte så angenämt för mig. Mellantuppen startar galandet redan vid femtiden på morgonen och håller på i stort sett hela dagen för att tala om att han är störst och vackrast. Den äldsta tuppen bryr sig dock inte om hans fasoner, eftersom det bara är inbillning hos den unge. För egen del är jag dock mer än irriterad på det ständiga galandet och bestämmer mig för att göra slut på det. Den minsta tuppen, bara tre månader, gör just inget väsen av sig, men han får göra sällskap med mellantuppen. Bäst att mota Olle i grind.

Vilket lugn som inträtt på gården. Inte ett ljud förrän vid halvåttatiden på morgonen, då ledartuppen tycker det är dags att gala revelj. Därefter galer han bara några enstaka gånger under dagen.

		När alla åtta hönsen levde, hade de delat upp sig i två grupper. De två äldsta hönorna och ledartuppen för sig och mellantuppen med hönsmamman bildade en grupp. Efter slakten har hönsmamman förskjutit den ena kycklingen. Men vilken tur att ankorna är pålitliga!

 

Den förskjutna kycklingen har funnet en ny familj hos de tre ankorna, vilka är mycket nöjda över arrangemanget.

De två slaktade tupparna vägde nästan lika mycket. Den äldsta 900 g och den yngsta strax under 800 g.

2019 09 03