Löshoppning

Ann, Ingrid och Ann-Mari har spänt upp band tre meter innanför paddockens staket. En perfekt anordning för att löshoppa hästarna. Först ut på banan är Fjalar, Sæfaxi och Naggur som ska hoppa över låga bommar. 

Hindren är dock så låga att det mest blir "springa över".

Hästarna i hagen är måttligt intresserade.

Jag tar in mina hästar som brukar tycka det är roligt med löshoppning. Full fart och frihet! Getterna är med, men måste hålla sig undan för de två bruna.

Jag har höjt upp hindren för att få lite hoppning.

Getterna vill gärna vara med och vi missade att fota när de hoppade. De var riktigit duktiga.

Blixten är äntligen först och får visa vad han går för.

Tira hoppar högt och galant, men det kom inte med på bild.

2024 04 17

Vår på riktigt

Jag har glömt snön som föll i förra veckan och njuter av vårvärmen. Hästarna är nöjda och betar av det späda gräset.

Mitt ensilage till korna och deras hästkompisar är slut. Leif kommer med två balar och månne är det de sista för säsongen.

På Rösåkern och Jutan finns det ganska gott om mat. Embla och Loppan nöjer sig med vad de hittar på backen.

2024 04 12

Aprilväder

Samma sak år efter år och varje gång blir man lika uppgiven, när det snöar i april. För nästan exakt 11 år sedan låg snön orörd kvar in i april. 

Fåglarna flockas kring mina tre fågelmatare, som jag påpassligt hade fyllt på igår eftermiddag.

Mina hästar får komma in och äter förnöjt av höet. Även Gandalf blir ompysslad denna snöiga dag.

Jag hämtar Assa och Kurt. Redan tidigt på morgonen var Gneisti och Sletta inne. De fyra på 30+ får extra mat de flesta dagar i veckan.

Mitt på dagen blir det mellanmål med halmen, som Angelica och Fadel hämtade fören tid sedan.

2024 04 03

Plaståtervinning

Som jag gruvar mig över årets återvinning av ensilageplasten. Jag har sex alternativa halvdagar på mig att lämna plasten på de tre ställen som finns inom rimligt avstånd. Vid första tillfället är det snökaos och det finns inte på kartan att jag kan samla in och komma iväg. När snön väl smälter är det vatten och genomdränkta marker överallt. Då går det inte heller att köra.

Jag väntar till sista tillfället och kör ut till Jutan för att hämta plasten kvällen innan jag ska iväg. Det är hur geggigt som helst och jag tar fart genom geggan till torr mark, vänder bilen och tar fart hemåt genom geggan tills jag hamnar på fast mark. Nu står bilen i rätt körriktning och hyfsat nära plastförrådet.

Det är plast från 80 balar och jag fyller släpkärran samt stoppar in i bilen, för att få med mig alltihop.

Tidigt på tisdag morgon kör jag första lasset till Stora Frö. Här har jag inte lämnat tidigare och upptäcker att det är det bästa stället. Närmare än där jag har lämnat tidigare och bättre väg. Bara 13 km enkel väg. Mitt ekipage avviker från övriga bönders stora traktorer.

Det blir ytterligare ett lass med plasten från höbalarna i stallet. De ligger lätt tillgängliga och jag är hemma igen innan ryttarna kommer för att rida.

2024 04 09