Frostig morgon

Det är säsongens första frostnatt och jag går ut för att se till hästarna, som har vintervila.

Alla hästar är vid Odensrör och får spring i benen när de ser mig.

De stannar på Utloppshorvan och jag går hem. Vilken härlig morgon!

2024 11 19

Assa har vandrat vidare

Assa flyttade till Lenstad när hon var tio år och i år blev hon 33. Hon är den häst, förutom Gneisti och Blixten, som varit i Lenstad längst. Hela 23 år! Idag var det dock dags att vandra vidare till de Sälla Jaktmarkerna. Sista tiden har hon gått med fölen, vilket kändes bra med tanke på hur mycket hon älskar föl och gärna velat ha ett eget. Men så blev det inte.

Som alla hästar har de sina egenheter. Hon var stört nog omöjlig att ta i hagen långa perioder, hon älskade att bli ompysslad och stod gärna i stallet med hö och en balja vatten. Hon doppade höet i vattnet. Carolin hade lärt henne att stretcha med hjälp av morötter. Varje gång hon leddes ut i hagen fick hon tre morötter. En tog hon mellan frambenen under buken och en tog hon på vardera sidan om bålen. I unga år var hon hopphäst och fick pris i clear rund.

Det är alltid sorgligt när man avlivar en häst och för Assas del blev det min uppgift att leda ut henne sista gången. Hennes matte, Carolin, fick cancer våren 2024 och överlevde inte den. Jag saknar dem bägge två.

2024 11 14

Getterna slaktas

Det blev inte riktigt som jag hade hoppats och idag slaktade Bernth och jag getterna. Som vid all hemslakt går det lugnt och stilla. Ingen stress. Om en vecka tio dar ska jag stycka och jag ser med spänning fram emot att laga till köttet. Det är inte många svenskar som ätit getkött, men i de stora getländerna äter man naturligtvis getkött. Enligt nätet har Indien den största getpopulationen, följt av Kina, Pakistan och Turkiet. Så som med all mat handlar det nog om tillagningssättet. 

2024 11 11

Chip och färg

Ófeig och Leistur är klara för att ansöka om hästpass, vilket man gör hos Islandshästförbundets avelsförening. De har fått varsitt chip under i huden på halsen och fått färg, tecken samt virvlar dokumenterade. Även tagel från svansen ska med för att kunna dna-testa vid behov.

Båda fölen är svarta. Ófeig utan tecken och Leistur med vita tecken lite här och där. Ófeig stod som ett ljus och lät sig villigt hanteras. Hon har ju tvingats träna på massor av hantering i samband med sin skada i hoven. Leistur, däremot, kunde vi inte få på någon grimma, men Linda som chipade var duktig. Hon fick in chipet utan problem.

2024 11 05