Dalmore och Queens Seal träffade av blixten

Det var ett hemskt oväder på natten med blixt och åska. Dalmore och Queens Seal sökte skydd i ett snår och tänkte inte på att det var en av de högsta punkterna på alvaret. Det är nämligen en fornlämning från stenåldern och heter Tors Kulle och har varit en grav. Man ryser nästan. Är det här åskguden Tors hemvist!

Det gick så illa att blixten slog ner och kossorna fick ström genom kroppen och dog förmodligen omedelbart. Det här är inte vanligt men heller inte helt ovanligt. Det har hänt förr på Lenstad alvar under den tid vi har bott här.

För resten av flocken blir det relativt stor förändring. Dalmore var äldst, 14 år, och Queens Seal näst äldst med sina tio år.  De var nummer ett och två i flocken. Lugna och trygga ledare. Båda två var tama. Nu får vi se vem som tar över ledarskapet. Måhända blir det Bonnie Scott, vilket skulle vara idealiskt. 

 

Om en ko ställer sig under ett träd när det åskar och trädet träffas av blixten så har de drygt en meter mellan sina klövar fram och bak. Då går strömmen genom hela deras kropp.

– Om en människa bara har fötterna en decimeter isär blir det en tiondel av kraften mot kon som har en meter mellan benens kontakt med marken. Människan får bara 100 istället för 1000 volt genom kroppen och det klarar man.

– Korna är dessutom genomblöta hela vägen ned på klövarna så strömmen går mycket lättare genom dem än genom människor som oftast har skor på sig.

Vi hade en hel del huvudbry över hur vi skulle få hem korna med tanke på att mossen är så blöt. Niclas i Kalkstad trodde att det skulle gå att köra över den, Bara man kör på rätt ställe. Sent på kvällen kom han och det gick bra. Det är ovärderligt med goda grannar.

2013 06 10