Gandur är alldeles tovig under buken och jag ser ingen annan lösning än att ta fram ullsaxen. Gandur står som en staty när jag klipper under magen, men är inte lika glad över att få halsen friserad och den struntar jag i. När alla tovor är borta får Gandur en klapp av mig och han går iväg och ser mycket nöjd ut.