Blog

Första koresan

Fem stutar/kor går lugnt och stilla på djurtransporten för vidare färd till Kalvenäs gårdsslakteri. Det är inte lätt att välja ut de som ska resa, men i år har jag inte mat till alla och då finns det bara ett val. Nästa söndag åker ytterligare fem kor. 

Anders Lundberg på Harby åkeri är den bästa man kan få som transportör.

Korna, som ska stanna kvar på gården, går på Jutan där jag fodrar dem med den fina halmen som jag köpte i höstas. Först ville de inte äta den, men när jag inte bjöd på något annat fick den duga. Korna har även färskt gräs på backen att varva med.

2018 11 18

11 + 11 kor i hagarna

Tidigt på torsdag morgon tar jag fram traktorn för att baxa in en dyngsur höbal i stallet. Det är det sent skördade höet som gör att balarna är knappt hanterbara. Med traktor och vinsch får jag till slut in en bal i stallgången. Korna blir nyfikna och radar upp sig vid staketet. Perfekt, tänker jag, det ska nog bli lätt att sortera korna.

Med hjälp av höet får jag in tio, av tolv, kor på baksidan av stallet. Men det är inte rätt kor. Grållan har smitit med och hon har jag tänkt ska resa iväg. Det gäller att vara flexibel i detta läge. Grållan få stanna kvar på gården. Sigun ringer och undrar om jag behöver hjälp. Ja, tack, säger jag. Det är lite rörigt just nu. Ingen ko vill vara där den är. De bakom stallet vill tillbaka och de som inte fick komma dit vill till baksidan. Nu gäller det att fösa bort de tio som är infångade längre bort i hagsystemet.

Ytterligare två kor ska till flocken som ska stanna kvar. Det är Tina, Snövits mamma, och Tess. Sigun och jag motar och lockar. Till slut har vi fått Tina och Tess för sig själva. Men de vill inte gå någonstans. Vi lägger ut äppelbitar i en lång rad och hoppas på att de ska följa lockbetet. Efter ett tag lockas Tess av äpplena och vi får in henne till rätt grupp. Kvar är Tina, som är vilsen och muar efter sin dotter. Vi ger upp och Sigun far hem igen efter ett par timmars jobb som kofösare. Tack Sigun.

Så småningom får jag in Tina till resekossorna och har lyckats få in två koelvor. Inte helt korrekt, men nästan. Grållan och Tina borde byta plats och jag tror att jag tagit fel på Tess och Tomatin. Få se om jag lyckas rätta till det innan sista färden går. Det är "bara" tio som ska resa, och en av de elva kommer att få stanna kvar.

Alla resekossorna ska in i stallet för att äta sitt hö, men det är de inte vana vid. Jag räknar med att de tre stutarna kommer att gå in om någon dag eller två. För två år sedan åt de sin mat i lösdriften under flera veckor och bör komma ihåg att detta är ett bra utrymme. Får jag bara in tre stycken kommer fler att hänga på. Målet är att ha fem nöt inne i stallets lösdrift på söndag om åtta dagar.

2018 11 09

Förberedelser

Om två veckor ska de första fem korna resa till slakteriet och jag flyttar alla kor på nytt. Nu får de gå i hagarna närmast gården för att förberedas för ytterligare en flytt innan resan går av stapeln. Det gäller även för mig att kunna känna igen varje ko och det är inte helt enkelt. Några har tydliga kännetecken medan andra ser mer ut som enäggstvillingar.

Highland Pride, Valborg och Catto ser jag på långt håll vem som är vem. Stora horn, tam och svart runt munnen.

Det här är Royal Perth och Ivan. Ivan är stut och ser nästan likadan ut som Enöra. Å andra sidan gör det inte så mycket att jag inte kan särskilja dem, eftersom båda ska gå till slakt. Royal Perth är däremot inte så lätt att särskilja??

Catto med sin dotter Märta. I bakgrunden syns Lukas. Dessa tre kan jag nog hålla isär. Det är bara Lukas som ska till slakt.

Snövit och hennes mamma Tina håller gärna ihop. Vera, längst till höger, är lätt att blanda ihop med Tina. Här gäller det att ha koll på Snövit för att inte ta fel kossa.

Stussan, helt tam och kommer när jag ropar	Tomatin är ljus med mycket stora horn
Tora är underbart söt och älskar äpplen	Alva, mamma till Tora, spejar alltid

Ljuva och Stussan för ett år sedan.

2018 11 02 

Tjurkalven Mårten kastreras

Tjurkalven Mårtens tillkomst var långt ifrån planerad och vi trodde att det inte fanns några dugliga tjurar när hans mamma blev dräktig. Nu tar vi det säkra före det osäkra och har kastrerat honom, sex veckor gammal. Bilden intill visar Mårten strax efter att han fick en lugnande spruta. Strax låg han lugnt på sidan och veterinären kunde ta ut testiklarna. Såret blev litet utan att blöda och efter en timme var han hos mamma Valborg.

2012 12 21