Blog

Vi släpper ut korna på alvaret

Höet är slut för säsongen och vi släpper ut korna på alvaret. Det är inget överflöd av mat, men området är stort och de livnär sig. Det blir mer gräs för varje dag. Jan blåser i visselpipan och alla korna kommer med en gång.

Queen Seals, som är en av våra äldsta kor, leder flocken ut ur vinterhagarna
Det är flera hagar som ska passeras innan korna kommer ut på alvaret.  De allra flesta vet exakt vad som gäller
Dotter och mamma, Agnes och Alva

2013 maj

Kornas stamtavla  

Brora och Chequers var våra två första kor som vi köpte i november 1998 av Ornitologiska föreningen

Korna flyttar ut på alvaret

Jan visslar på korna och de följer ljudet

Bonnie Scott tvekar i grindhålet och ingen ko vågar gå igenom!

Fjorton med sin tvååring Tess och kompisen Femton

Så småningom går de vidare i hagsystemet, men det dröjer länge innan de går hela vägen ut på alvaret.

2014 05 05

Blev inte bra

Man vet inte om man gör rätt eller fel. Med facit i hand är allting så mycket lättare. Bonnie Scott fick sluta sina dagar idag, eftersom hältan inte gav med sig. Jag rådgjorde med veterinär och han föreslog att jag skulle avvakta några dagar, efter att penicillinkuren var avslutat. Den gav nämligen inte effekt och det var således ingen inflammation. Kanske var det en svår vrickning? Hade jag vetat det redan för en vecka sedan hade hon fått sluta sina dagar redan då.

Bonnie Scott låg alldeles ensam i kanten av mossen och jag gick ut till henne morgon och eftermiddag med hö och vatten. Hon kunde inte förflytta sig mer än några meter. Vid två tillfällen hade hon sällskap av de andra korna, Men större delen av veckan låg hon helt ensam. Även om hältan hade givit med sig på sikt, kunde hon inte få ligga så som hon gjorde. Det var nog lika mycket tortyr för henne som för mig.

Bernth och Leif hjälpte mig att avliva Bonnie Scott och ta hem henne till gården.

Bonnie Scott var helt tam. Hon kom ofta fram till mig och tyckte om att bli klappad. Älskade äpplen och havre. På gården har det fötts över 80 nöt och många minns jag, men inte alla. Vissa har en särskild plats i mitt hjärta och dit hör Bonnie Scott. Hon blev femton år.

Jag sågar ner sälggrenar med med gott löv på. Flera av korna ser vad jag gör och kommer fram.

Löv från sälgen smakar minst lika gott som höet. Jag blev inspirerad av vår lövinsamling tidigare i somras och tänkte att detta skulle hålla Bonnie Scott sysselsatt också. Varje gång jag kom ut till henne var grenarna renrakade.

En morgon är Highland Pride hos Bonnie Scott. För att Bonnie Scott ska få behålla höet själv får Highland Pride en egen gren från sälgen.

2018 09 30