Fri tillgång på hö

Två månader kvar av utfodringssäsongen och nu ger jag korna och deras sex hästkompisar fri tillgång på hö. Om det vårlika vädret håller i sig kommer fodret att räcka med råge, men om det blir en sen vargavinter kommer det att gå jämt upp. Den manuella utfodringen känns genast som en dans. Inget dragande på skottkärran i paddocken och därmed inget ständigt räfsande av hö som har trillat av kärran. Den bundna tiden för utfodring halveras också! Att dra ut balar till korna kan jag göra när jag har tid och det behöver inte vara klockan 08:00 eller 16:30.

2019 02 27

Kurt får besök

I nästan exakt fyra år har Kurt bott i Lenstad och idag kommer hans matte, Filippa, på besök. Det blir verkligen ett kärt återseende för båda två. Kurt visar mig en helt ny sida, han kan lyfta på benen på kommando, står helt nöjd i stallet när matte pysslar med honom och är hur fin som helst på ridbanan. 27 år och still going strong.

Kurt lyfter på benet, när Filippa ber honom. Och vips får han ett äpple i belöning.

 2019 03 02  

Safíra får följa med som handhäst

Carolina kommer till stallet med planen att longera Safíra. För egen del har jag just tagit in Tira och Jarpur för att rida den ena och ta den andra vid hand. Jag sneglar på Carolina och undrar om hon vill rida Tira och att vi i stället tar med oss Safíra vid hand. Så gör vi - och så himla lyckat det blir. Safíra är hur följsam som helst och Carolina får se sin häst röra sig fritt i fin trav och galopp. 

Safíra riktigt strålar av lycka och får springa lös när vi kommer in i Humleskogen. Hon har aldrig varit i Lenstadskogarna och följer med Jarpur och Tira, men ibland tar nyfikenheten över och hon springer in på en åker. Men vips är hon tillbaka. Inte lämnar hon sina hästkompisar.

Safíra följer glatt med Jarpur och på Mossarna håller hon sig mellan Tira och Jarpur.

2019-03-05

Tuppfäktning

En av kycklingarna som föddes i början av förra sommaren är en tupp och länge har jag undrat om han ska börja fäktas med sin far. Den gamle tuppen, pappan, har hållit undan och visat att han är högste tupp, men plötsligt slår det till. Jag är inomhus och hör ett förfärligt galande som aldrig verkar ta slut. Går ut för att se vad som står på. Den gamle tuppen är alldeles blodig, saknar sin kam och gömmer sig bakom en buske. Så fort han visar sig kommer ungtuppen i full fart. Båda tupparna galer i högan sky.

Den gamle tuppen är grann, men ganska liten. Hans son har nästan samma färgskala och är något större.

Så här kan vi inte ha det. Under natten sitter dock alla hönsen tillsammans i hönshuset, men så snart det ljusnar släpper jag ut dem. Först ut är gammeltuppen. Det måste nog bli stupstocken!

Men, vilken tur gammeltuppen har! Jag berättar om tupparna för hovslagare Anders, som är på plats idag, och som på beställning säger Anders: "Vår tupp dog här om dagen och vi behöver en ny."

Gammeltuppen får åka i kattburen till Tvärskog där han får fem egna hönor, utan konkurrens. Anders och jag tror att kammen kan växa ut och jag lär få rapport om detta vid nästa skoning. Håller tummarna.

Det har varit tuppfäktning förr i Lenstad, men med annan utgång.

2019 03 15