Ett år med brunnen

Gång efter annan sågar jag i sten och järn i försöket att få bort stubben. Jag sågar sönder tre kedjor!

Stubbfräsaren kommer två gånger och försöker få bort stubben, men är rädd att skada brunnen. Gången är den här: Gräva, stubbfräsa, såga, stubbfräsa och såga igen. Slutligen är jag som en arkeolog när jag tar bort det sista av roten, som har letat sig in både här och där. I brunnen, utanför brunnen och under stenplattorna.

När stubben är kappad i nivå under den gamla gjutningen får jag bila bort betong och gjuta en ny mur.

Ett års rotande i och runt brunnen har gjort vattnet otjänligt. Det vimlar av tusentals jordbakterier och miljökontoret avråder å det bestämdaste att använda vattnet. Särskilt inte till barn. Stackars mina nya grannar som har små barn. Jag som är gammal tål väl lite mer. Från Kalleguta kommer två gubbar och suger upp allt vatten (5 kbm) samt jord och skräp från bottnen. Slutligen spolar de brunnen med rent vatten och suger igen. Brunnen är fyra meter djup och har säkert hundra år på nacken. De två nedersta metrarna ligger helt i berg och de två översa är stensatta. Vilket arbete!

Jag har verkligen inget flyt i det här jobbet. Min dränkbara pump som suger upp vattnet till hydroforen går sönder. Hantverkaren kommer dock på ett litet kick, men det visar sig att även en del elektronik behöver bytas. Det hinns inte med den sena torsdagseftermiddag utan får anstå till fredagen.

Hästarna köar upp framför vattenkoppen när vattnet äntligen kommer tillbaka efter ett dygn. 

Nu håller jag tummarna för att den rengjorda brunnen ska vara bakteriefri. Om inte återstår det att klorera den.

Vi har lagat vattenpumpen förr, men då var det den som sitter i det borrade hålet.