Det gör ont
I fredags blåste det stormvindar och idag ska jag ta en tur utmed staketen för att kolla om något träd har fallit illa. Jag går direkt efter frukosten för att hinna rida innan jag ska iväg på eftermiddagen. Det är bara ett träd som ligger över staketen, men ett annat staket allra längst bort har gått sönder. Det hinner jag nog laga idag,
Jag passar på att leta efter korna, som tycks ha gått upp i rök. Plötsligt träffar jag på dem, där de ligger i godan ro i solskenet. Jag räknar dem 1, 2, 3 …. 22. Jag räknar igen och får det till 22. Vem fattas? Ganska snart ser jag att det är Bonni Scott, ledarkon.
|
|
Jag tar en annan väg hem och ser att Bonni Scott ligger för sig själv i närheten av mossen. När jag närmar mig henne försöker hon resa sig, men det går inte. På tredje försöket står hon på tre ben, men kan inte röra sig. Hon svänger sig som i en piruett. Aj, så ont det gör. Tankarna snurrar i huvudet på mig. En superhalt ko som inte kan röra sig. Enda lösningen, som jag ser, är att avliva henne på plats och ta hem henne med en stor traktor.
Messar till mina slaktare. Bernth är på Kreta och Tobias kan först på onsdag. Måste fundera mera. Går hem efter en hink, tar vatten i sjön och ger Bonni Scott. Hon är törstig och dricker ett helt spann. Hem igen och cyklar till Anders i svängen. Jo, han skulle kunna avliva kon, men tycker att jag ska fråga Leif, som har en stor fyrhjulsdriven traktor.
|
Vidare till Leif. Han undrar hur illa det är? Har hon brutit benet eller är det ”bara” en klövspalt? Hmm. Hade hon varit en häst skulle jag gissat på hovböld. Då är det nog en böld eller annan inflammation. Det löser man med penicillin – inte med gevär. Ring en veterinär, säger Leif. Och det gör jag.
|
Veterinär Anders Olsson, som varit många gånger på gården, skriver ut penicillin som jag ska ge var tredje dag i drygt en vecka. Jag säger att jag ska göra ett försök. Spruta nummer ett går bra, eftersom Bonni Scott inte kan röra sig. Men ytterligare tre sprutor blir nog värre.
Efter sprutan belönas Bonni Scott med äpplen och havre. Det är fler som vill smaka. |
|
Nu håller jag tummarna och hoppas att alt ska gå bra. Och inte hann jag vare sig rida eller laga staket. Det får anstå till en annan dag.
2018 09 24
Så långt har Bonni Scott rört på sig sedan igår. Det tyder väl på att penicillinet har gjort lite nytta, men jag ser på henne att det fortfarande gör mycket ont. Jag går ut på för- och eftermiddagen för att ge henne vatten och lite godsaker. Äpplen, havre och kvistar från sälgen. Så synd jag tycker om henne. Alldeles själv i kanten av mossen medan resten av flocken är flera hundra meter bort. Hon kan knappast se dem, men anar dem säkert.
Sidostyckena, revbenen, är stora och tunga
