Blog

Misstänksam

I knappt en vecka har korna fått hö i foderrännan morgon och eftermiddag. Alla kommer direkt när de ser mig och ibland har de stått och väntat på höet. Först av alla äter Highland Pride och de "unga" femåringarna får vänta till sist. Tanken med utfodringen är att Bernth och jag ska kunna slakta på ett bra sätt och idag är det dags. Bernth och jag står på stallplan och pratar ett tag och går sedan en sväng runt stallet. Allt för att korna ska vänja sig vid en ny person.

Men vad är det som händer? Inte en enda ko kommer fram till foderbordet. Så småningom kommer dock femåringarna och till sist även resten. Nästan! Highland Pride stannar kvar ute på åkern och tittar misstänksamt på oss. Är det så att hon förstår?

Highland Pride har problem med sina klövar och har även ett dåligt juver och ska därför slaktas. Vi väntar i nästan en timme, men hon kommer inte fram och äter. Till slut bestämmer vi oss för att avsluta hennes liv så som man gör med älgar och rådjur. Det går också bra, men inte helt korrekt.

2020 11 30

Lyfter ett ton

Bernth har gjort världens klipp. Han har prutat 90% på en vinsch, från 3900 kronor till endast 400 kronor. Gör om det den som kan! Bernth har sneglat på vinschen till och från i tre år. Den har hängt på Bauhaus som demoobjekt länge och var utskriven ur deras lager. Bernth påpekade en liten trasig detalj och vips kunde han pruta rejält.  Jag har behövt en ny vinsch i många år och nu blev det nästan akut med en lyftstark vinsch, eftersom vi ska slakta den tyngsta kon i nästa vecka. Vinschen måste kunna bära minst 700 kg. Den här vinschen klarar ett ton. Frågan är bara hur vi skulle kunna få upp denna bjässe till anordningen i taket. Efter en del tester kommer vi fram till att detta klarar vi inte själva och Leif rycker ut. Han har en ställning på 3,5 meter och den passae perfekt. Dessutom är Leif stark och hade inga problem med att hålla i vinschen när han och Bernth hjälps åt.
Bernth vischar upp den nya vinschen med hjälp av den gamla.

Den nya ska fästas med bultförband och den gamla ska tas ner.

Så nöjda Bernth och Leif var när allt var klart.

Nu förbereder jag korna genom att fodra dem, så att vi kan slakta tryggt och utan stress.

2020 11 25

Här vill vi inte vara

Med lite lock och pock fick jag med mig korna hem från sommarbetet på Norra alvarshägnet. För det mesta brukar det räcka med att blåsa i visselpipan så kommer det springande i full fart. I år gjorde jag dock misstaget att ta med mig Nico när jag skulle blåsa hem korna och det var inte bra. Korna ville inte följa med på tisdagen och jag fick göra om proceduren på fredagen utan hund.

Helst av allt vill korna komma in på Jutan och Rösåkern, men jag bestämmer att de ska vara på Mosshorvan där det finns gott om mat. Men detta är inte populärt. Korna ställer sig i hörnet närmast alvaret eller utmed staket mot alvaret. Bättre på alvaret än på Mosshorvan tror/tycker korna. De anpassar sig säkert, tänker jag, men tar det säkra för det osäkra och låter alla hästar gå på Västeralvaret respektive Alvarsbeten. Risken att behöva sortera kor och hästar vill jag inte ta.

2020 10 17

Olika fokus

Det är dags att köra ut nya ensilagebalar till korna och deras hästsällskap. Djuren har sannerligen olika fokus på vad som händer i hagen. Korna kommer omedelbart när de ser att jag kör mot utfodringsplatsen. De kan knappt hia sig innan jag öppnar första balen. Jag kör ut fyra balar och räknar med att de ska räcka i en vecka. Den ljumma janurivintern är mer som höst/vår och det finns relativt gott om mat på backen. 

		Jag passar på att ta hem ved i samband med att jag kör ut ensilagebalar och Pondus är intresserad av vad som är lastat traktorskopan Även schaktbladet är intressant! Pondus och Felix är på besök en vecka medan deras matte, Mette, är på resande fot.
		Windy har siktet inställt på stallet och springer före mig hem och ställer sig utanför stalldörren och väntar. Hon vet att det finns godsaker åt henne i stallet.

Litlt Skjoni och Assa är nöjda med det som växer i naturen.

2020 01 17