Grållan har ont i benet

Korna går i hagarna intill stallet och tur är väl det när olyckan är framme. På torsdag morgon när jag serverar hö fattas Grållan och jag blir minst sagt orolig. Efter ett tag får jag syn på henne när hon stapplar fram över åkern, men stannar långt från foderbordet. Aj, aj vad ont det gör. För stunden kan jag ingenting göra, mer än lägga fram hö och ställa fram en hink med vatten. Under dagen rör hon sig lite grand, men kommer inte fram och äter. Jag sover dåligt natten till fredag och funderar på om jag ska avvakta till på måndag eller ringa veterinären redan på fredagen.

Men, så skönt! Grållans hälta har gått tillbaka märkbart och hon står vid foderbordet på morgonen. Förmodligen har hon bara trampat snett eller fått en spark. Det här ska säkert gå bra, för jag vill inte vara med om halta kor som måste tas bort. 

För att glädja både mig och du som tittar på min webb lägger jag ut lite bilder på kossorna.

Det här är Grållan

2019 12 06 

Indikatorer

Korna är mina indikatorer på att det fortfarande finns gott om mat på alvaret. Korna har fått hö till och från i flera veckor, men kommer bara hem sporadiskt och tar sig ett "mellanmål". För det mesta väljer de alvaret och går ganska långt bort på grannens nyröjda områden. Annat är det på vintern när maten fylls på.

Stussan och Snövit får nöja sig med att stå bakanför, som man säger på Öland. De tar sig en tugga och drar sig bakåt.

2021 11 08

Första koresan

Fem stutar/kor går lugnt och stilla på djurtransporten för vidare färd till Kalvenäs gårdsslakteri. Det är inte lätt att välja ut de som ska resa, men i år har jag inte mat till alla och då finns det bara ett val. Nästa söndag åker ytterligare fem kor. 

Anders Lundberg på Harby åkeri är den bästa man kan få som transportör.

Korna, som ska stanna kvar på gården, går på Jutan där jag fodrar dem med den fina halmen som jag köpte i höstas. Först ville de inte äta den, men när jag inte bjöd på något annat fick den duga. Korna har även färskt gräs på backen att varva med.

2018 11 18

Äntligen hemma

Jag stuvar om lite bland djuren och hagarna som förberedelse för vintervilan och slaktresorna. Hästarna flyttar ihop och får gå i vinterhagarna där det finns gott om mat. Om tio dagar ska de ut på Södra och Norra alvaret, i det område som korna har gått på hela sommaren.

Korna är tränade att komma när jag blåser i en visselpipa och de belönas alltid med mat. Eftersom Bonnie Scott inte är med längre, är jag lite spänd på att se vem som tar täten. Till min förvåning är det Stussan och sist kommer Highland Pride.

Men så glada korna blir över att äntligen få komma hem till gården. De ska gå på Mosshorvan i tio dagar och därefter åter få nya hagar.

2018 10 19